Sjukvårdsmåndag

Har man inget bättre för sig kan man ju alltid besöka 3 olika vårdenheten på en dag, det är kul.

Vi hade tid i morse till Carin på BVC. Carin känns som en stöttepelare i allt de här. Hon känner oss. Hon följde med på resan med Ebbe och nu med Isac. Hon är den enda som träffat Isac hela tiden.

Så hon vet ju våra prövningar som ingen annan.

Hon hade väntat på att jag skulle falla och det har jag gjort. Långt ner. Remiss till psykolog och sjukskrivning ville hon. Sjukskrivningen avböjde jag räcker att en av oss går hemma och mår dåligt i allt detta. Så kan den andra samla energi på jobb. Samla energi på jobb låter kanske som ett skämt men där är vi.

Sen åkte jag iaf vidare till tryggakliniken, de kolla mitt öra fortfarande inte läkt. Sen har jag fått en allergiskreaktion av medicinen så jag är röd som en hund. Fick piller emot de med. Känns som jag är värsta pillernarkomanen.

Hem och på med Ebbes overall för han och offar  ut på snöbus.

Och så in till neo - mottagningen.
Vi får behålla sonden. Tacksamt. Vill aldrig vara utan den igen.

En bild på den ena glädjen i livet

En bra

Dag.
De är få. Men de betyder mycket att hinna samla energi!

Isac börjar bli frisk, knappt förkyld alls. Dessvärre äter han fortfarande inte bättre. Han behöver fortfarande sonden. Och jag är inte villig att släppa den. Inte att gå tillbaka till det jobbiga. Det är först nu sen vi fick sonden som jag tillåtit mig inse hur tufft allt varit.

Hur ont det gjort i magen inför varje matning

Sonden tar bort det onda men ge honom till synes mera sjuk. Jag dör av tacksamhet över att vi var hemma bägge de 3 första månaderna. Jag hade aldrig rett ut de själv. Vissa dagar går jag i grå orosmoln tills Christian kommer hem. Jag fokuserar på de viktiga att bägge barnen ska få mat i magen sen faller jag ihop när han kommer hem. Lägger mig likgiltig på soffan och slö ser tv.

Jag tänker mycket på relationer. På hur andras liv går vidare. Hur alla frågar hur de går, hur jag mår. När jag ler och svarar jo de går. När väldigt få tar sig tid att faktiskt bry sig. Nya kontakter bryr sig ofta mer än gamla. Vissa som man undrar varför man själv oroade sig när de hade de svårt. Jag förstår till viss del. Hur man fastnar i vardagspusslet och allt ska gå ihop. Men gör de ont att skänka en tanke.

Jag blir lätt illa berörd av saker som jag inte brydde mig alls om tidigare. Hur vissa så bestämt visar hur en är andrahands alternativet. Hur tröttsamt detta är när de söker tröst för samma observationer.

Fast mest av allt överanalyserar jag allt för att orka. Orka andas.

Jag önskar jag kunde snabbspolat nu och fått ta mig förbi operationen och bara kopplat på vardagen igen. Där största bekymmerna är att man glömde handla mjölken.

Vilket deprimerande inlägg. Men just nu är jag så matt. Så trött. Så orkeslös.

Glädjen jag fick av att pumpa är slut, jag orkar knappt längre. Jag ser det som en belastning. Allt är belastningar.

Jag är glad att jag orkade fira jul och att jag orkade ordna med Ebbes tvåårskalas.

I morgon blir de BVC & Neonantal besök.
Så nu borde jag sova.
Tack för raderna i blir ni förvirrade förstår ni nästan hur jag mår.

Får pausa

Härifrån en stund. Det hade kanske behövs. Men de finns absolut ingen ork och jag vill ändå kunna hålla bloggen offentlig för att nyblivna prs-föräldrar ska kunna hitta hit. Därav paus.

Skönt man kan pausa en del. Synd man inte kunde pausat livet.

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder – att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här…

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa
- till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: ”Välkommen till Holland.” ”Holland?!?” säger du.
”Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
” Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring…
och upptäcker att Holland har väderkvarnar…
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien…
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
”Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat”.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987.

Bristningsgränsen

Idag brast jag fullständigt. Har aldrig känt mig så orkeslös någonsin. Pojkarna var fantastiska. Så dagen flöt ändå. Nu måste jag se över vad som är viktigt och behålla det. Det som tar energi och tynger mig måste genast bort.

Jag vet att jag en dag kommer se tillbaka på denna tiden som något kort. Att jag nästan kommer kunna glömma bort denna start. Men just här och nu är den så hopplöst närgången.

RS-virus

Efter viktbesök på BVC. Ringde jag neomottagningen och Erica för att han haft dålig viktuppgång. Vi behövde en sond. Han är förkyld. Väl på plats lyssnar läkaren Bo på honom och konstaterar fort att han symptom på RS. Så nu har jag och Isac checkat in på CSK.

Jag fick konstaterat öroninflammation igår så jag är också sjuk. Söndagsnatten sprack trumhinnan på vänstra örat minsann. Ja vi är nog sjuka hela familjen. Men nu uppdelade igen. Pappan och Ebben möter vardagen därhemma. Med uppbackning av mormor och morfar. Jag och Isac får vara sjuklingar.

Hoppas vi får fira jul hemma åtminstone

Nattvakt

Isac hade feber i kväll. Absolut inte hög. Men så kräkte han ner mig med slem innan idag. Äter uruselt och slemmet extremt. Sover dåligt och är allmänt inte kry. Jag känner mig extremt orolig.

Och jag är inte den oroliga typen.
Min svägerska delade några kloka ord. Med en felstavning på Isac.

Ja Felicia jag ska försöka tänka så. Och oroa mig mindre för vad som komma skall. Men jag börjar bli livrädd. Jag känner mig tyngd av matningen och operationer. Jag tror detta halvåret kommer vara tyngre just tackvare matintroduktioner. Det skrämmer mig

Sjukstuga

Igen!

Denna hösten driver mig till vansinne.
Så nu blir de inget mer dagis detta året. För nu vill vi bli friska och fira jul.
/Trött mamma

En lördag i Skåne

Idag har vi varit på dop, pojkarnas kusin döptes.

Isac är verkligen hemmakär, inte alls enkel att ha med. Nej han vill helst vara hemma och ska han sova ja då ska det vara i hans säng. Inte blir de bättre av allt detta slem. Så idag har varit ännu en tuff dag. Men vi har nästan nått dagsmängden i alla fall.

Och allt tuffa vägs såklart upp av hur otroligt härligt den stora killen lekte med sin andra kusin. Äldsta kusinen på min sida.

Underbara härliga pojkar har vi. De ligger nu nerbäddad i respektive säng och laddar energi för i morgon ska de träffa tomten.

Bjuder på en bild där man kan se utvecklingen av Isas hacka. ISAS är vad Isac heter enligt sin storebror. 

Det bästa

som finns...

Ebbe har varit lite orolig i kväll så jag tog en film istället för att somna direkt. Kom en bit bara sen ville han inte längre sova i sin säng. Så nu ligger han här med armarna kring min hals.

Allt trots är som utfluget och glädjeparametrarna når topp notering efter topp notering.

Jag älskar dig pojk.

(Bilden är från i veckan när vi myser på soffan)

Ett försök

att rada upp de senaste händelserna, eller snarare inte händelserna!

Isac går upp bra nu, wiie! 300gram på 10dagar. Vad han vägde i går på neo, noterades aldrig i hans lilla bok och jag har helt glömt det. Han ligger 1,0 SD efter på vikten och 1,3 SD efter på längden. Så han skulle varit både längre och större våran lilla man!

Men det är inte så himla enkelt att äta, när man har ett hål rakt upp i näsan och massa slem och skräp av alla storebror bakterier som florerar här på almvägen

Har fått höra via en LKG-grupp på facebook att NUK skall vara en bra flaska för LKG-barn, så jag kastade ett mail till NUK-sverige och fick hem ett varuprov! Tusen tack NUK! 

Den högra funkar bra, eller snarare funkade. Fast just nu funkar inget. Idag har varit så där ångest laddad och ingen matning har gått hem. Vi som precis fått matningen att funka, åtminstone lite så där bra!! Bakslag. Alla tiders vilka bakslag. Häromdagen va i alla fall Isac vaken 3h i sträck för första gången i sitt liv. Äntligen tillräckligt med näring tänkte vi, men så kom bakslaget.!

Det är tufft att känna att man inte räcker till och att inget funkar, tror de är svårt att förstå hur jobbigt det är om man inte upplevt det själv. Att ha en barn som man liksom måste tvinga att äta, där varje matningstillfälle är förenat med pest och stress.

Drömmer mig sakta tillbaka till stora gossens tid, då han förnöjt låg vid mitt bröst och bestämde själv vilken mängd han ville sätta i sig. Prestationslöst och fantastiskt. 
Men så fick vi det inte nu, inte denna gången!

Vardagen rullar ju ändå på, vi har besökt öppna förskolan både måndagen och torsdagen spenderade vi där. Torsdagen va till och med pappa C med till Ebbes stora förtjusning, Pappa är ju pappa!

Vi fick våra reflexer till vagnen så nu kan vi ut och spatsera även efter skymning, bra tycker vi och provade redan dagen därpå... Ebbe i din fina panda-overall

I bakgrunden ser ni Ebbes förskola, förhoppningsvis även Isacs när det är dags!

Och en liten klädleverans blev det också, stora killen växer så de knakar.

Pappan arbetar sista eftermiddagspasset för veckan, pojkarna sover i sina respektive sängar efter ett härligt bad och jag ska faktiskt också passa på att krypa ner tidigt. Är trött i kropp och själ. I kroppen efter ett tufft lunchpass på gymmet och själen efter en tuff mat-dag!

Första syskonbadet någonsin, Ebbe var så förtjust, han är förtjust i sin lillebror!

Och ett avslut.
Trots att det är tungt att vara din mamma Isac, är det också det absolut bästa jag vet! Ni är det bästa jag vet du och storebror. Allt jag någonsin drömt om! Älskar er till stjärnorna!

Lägga mig ner

Och gråta...

Dessvärre hjälper det inte Isac att bli mätt. Dumma baciller. Dumma gom. Dumma tunga. Dumma slem. Dumma hosta.

Ett steg fram blir så lätt två bakåt.

Ibland är de extra jobbig som idag.
Och så jobbar pappan.

Simhallen

Idag va vi i simhallen hela familjen.
Super mysigt.

Trött i själen.

Jag är överlag väldigt trött.

Trött trött trött

På människor som hör av sig enbart när de själva finner behov, som ständigt kräver beredskap mellan sällan är redo själv. På att folk alltid förväntar sig med inte ger. När man inser att det bara är intressant då det saknas andra intresserade.

Jag inser att jag ofta bytt umgänge under mitt liv på gott och ont. Jag har haft otroligt kul men jag saknar någon riktigt närstående. Jag tappade mycket när jag fick barn, mina barndomsvänner. Det känns ibland. Mest inte.

Jag har försökt knyta åter med några tonårsvänner mer orkar inte söka och tjata. Jag kräver gensvar annars tappar jag intresset. Samtidigt vill jag klippa alla trådar och stänga in mig för jag orkar inte med det halvtrista socialaspelet mellan tjejer. Jag avskyr det. Tänk om folk bara kunde vara rättfram med sina åsikter.

Tack för denna vädring.
Att få Isac har givit mig perspektiv. Det viktiga är min familj. Vi och våra barn. De som vill dela den glädjen vet var vi bor.

Nu är de jul...

Helgen har bestått av pyntade och sjukdom.

Dålig vecka

Mer sjukdom har ramlat in, älskar hösten. 

Tröttheten väller in, jag skulle lätt kunna sova dygnet runt, jag känner mig som världens sämsta mamma. Och jag orkar knappt reagera när nästa negativa besked dimper ner.

Det är sjukvård, kommunen och försäkringskassan.

Dom där orden på neo "Det finns en plan man följer och allt kommer gå så bra" känns ganska löjliga.

Visst de finns en plan men räkna med att få slåss. Räkna med att remisser försvinner. Räkna med bråk. Räkna med att inget är enkelt och att du ska ha allt skriftlig.

VÄLKOMMEN TILL BYRÅKRATI-SVERIGE!

Operationen

Nu i kväll ramlade det in ett mail från Annika

"Jag har idag randomiserat Isac till operation vid 12månader"
Boom då var de bestämt, lite fler känslor att hantera och smälta!

Apoteket Cura i Bromölla

ska ha en stor eloge!

Fast först fick de minsann lite ris.

I torsdags direkt efter besöket på neonantal åkte vi dit för att boka Isacs nya mat. Det va inga problem Måndag skulle man ha det hemma. Jag förklarade att vi hade så vi nog skulle klara oss måndagen med men att jag inte visste exakt. Åter igen inga problem, måndag är det här. Ringde dit i går "nej tyvärr det har inte kommit" Okej men vi måste ha de i morgon för annars är maten slut. Ja men i morn är det här absolut.

Kör dit i dag, ingen MAT! Blir tok arg. För de kunde gått kontrollerat det redan i går, paketet är försvunnet absolut inte Curas fel, men de har ett ansvar gentemot mig som kund och redan i går borde de dragit öronen åt sig och dubbelkollat.

Det hela slutade i alla fall lyckligt och en av de anställdas barn körde till Karlskrona och hämtade mat från ett annat apotek. Och med det i åtanke kan jag säga snacka om service!

Bildbomb

Isacs haka (följa utvecklingen)
Isac morgon snackar mer Dixxon
Och Isac kvällsmyste med mamma

Nu ska jag och Isac på mamma/barn träning

Tragiskt

Sitter såhär och funderar lite på varför vissa människor inte växer upp.. varför man är såna absurda egoister. Och inte bara kan uppskatta det lilla enkla.

Viktigast är att vi är friska hela familjen. Absolut viktigast!

En liten lördagshälsning från världens gladaste kille

Vi har verkligen haft en otrolig tur med en sån himla glad och snäll kille. Magen verkar klara den nya dieten bra också.

I morgon blir det ett härligt TRX-pass för mamman.
Och på måndag är det vägning för Isac.
Dessutom ska jag ha tag i LKG-teamet så jag får reda på när de blir OP!


Så ser Isac spalt ut!

Nattvak

Här hemma har vi en 4 månaders.

Men klockan 03 vaknade 2 åringen av mardrömmar. Klockan 05 var hunden kissig. Först nu vaknar den lilla och är hungrig. Världens snällaste kille ♡

Så här mycket sömn bjöd aldrig 2 åringen på.

Ingen ångest

Efter träffen i går är matningen med Isac inte längre en ångest fylld sak. Nej det är plötsligt mysigt. Ingen press. Inget tvång.

Ingen är lyckligare än jag.

I morgon blir de julmarknad med morbror och hans F.

4 månader sedan

Idag är det fyra månader sedan vi fick dig.

Fyra månader med nya upplevelser.

Det är ju så att mycket av det vi får uppleva nu som är tackvare Isacs gomspalt.  Många människor vi kommit i kontakt med, hade vi aldrig sökt tidigare. Det ger oss så mycket nytt och spännande.

Men hur är det egentligen. Det spelar nog igen roll hur ofta jag ställer mig själv den frågan. För faktum är att svaret sällan är det samma. Det är så många saker allt det här. Samtidigt som jag vet att om några år kommer det vara en liten knut på en lång tråd.
I kväll har jag googlat som vanligt..
Tittar på vuxna PRSbarn.. och de kommer knappt synas sen, men idag. Just nu är de så väldigt närvarande. En så stor del av allt. Samtidigt som vi försöker att låta livet vara precis som vanligt.

Första månaderna var mest varma och en lång frustration och rädsla. Besvikelse. Det var tungt, att säga något annat är förnekelse.

Den där känslan när vi fick Ebbe. Den, fast värre. Vi skulle inte bara lära känna ett nytt barn och få känslor för detta. Vi skulle också acceptera att vårat barn hade en missbildning.

Alla säger att få sitt barn är kärlek vid första ögonkastet.
Så var det aldrig för mig. Visst har jag tyckt om bägge pojkarna. Men det tog ett tag innan jag älskade dem. Och det är först nu som jag innerligt känner att jag saknar något när de är borta. Det tar tid att bygga en relation. Och alla de veckor jag grubblade på om det var något fel på mig. Nej de var det inte. Jag är inte född för att älska något jag inte känner. Men om jag älskar mina barn idag, ingen tvekan självklart. Men nu har de hunnit skänka mig både glädje och frustration.

Ännu ett rörigt känslosamt och stormigt inlägg. Det är mycket inom mig just nu. Det brukar gå ur mig vid träningen men nu sitter de som sten.

Försökte ringa ner till samordnaren i Malmö idag, hon är ledig tills på måndag..  tokigt länge tills vi får svar. Därav känslostorm.

Ett annat mantra som jag ofta intalar mig och som många ständigt försöker intala mig. "Allt har en mening och Isac valde oss för att vi skulle orka"

Just de nu har Isac ätit 90 ml av den nya ersättningen. De funkar bra. Hoppas jag.

Tänkte ev visa lite bilder på Isacs gom här om det finns intresse.

Äntligen

Då har vi träffar neonantal och dietisten. En sten föll från våra axlar.

Vi behöver bara hjälp med maten men kommer numera följas av neonantal. Vilket föll mellan stolarna i somras, det finns/fanns en remiss men vi fick aldrig någon kallelse. Nu har vi ju klarat oss bra själva och först nu behöver vi stöd främst av dietisten.

Huvudsaken är att huvud-kurvan följer sitt och det gör den. Längden har planat lite och vikten en hel del. Men de hjälper förhoppningsvis vår nya kost till med.

Dietisten räknade lite och Isac borde vägt kring 6,5kg nu men väger enbart 5,8kg. Vi har fått recept på specialkost, extra kraftig ersättning. Han ska äta 180ml av den varje dag och resten min bröstmjölk.

Är så tacksam att jag stod på mig så vi hamnade där vi skulle varit istället för att enbart få stöd av bvc.

På måndag ska vi väga Isac och jag tror spontant att de är förtidigt för att se effekten men nu kör vi på.

Idag ska jag köra ett nytt pass på gymmet, bodypump är riktigt peppad och spänd!

Att känna.

I bland kommer det över mig. Det ramlar på utan avisering. De där känslorna! VARFÖR! Denna veckan är så sjukt tung och jobbig. Jag går och väntar. På besked... vi borde egentligen fått de nu tycker jag. Måste antagligen ringa i morgon. För jag tappar fokus.!

Jag är så jävla rädd. Livrädd! Tänk att min lilla, min lilla lilla sparv ska sövas. Han ska genomgå en stor operation. Visst jag vet att de med största sannolikhet kommer gå bra. Men jag är fortfarande ganska rädd. Ganska? Livrädd.

När när när. Är de nu snart om 2mån eller ska jag oroa mig i 8 mån till.

Har i alla fall varit kontakt med kommunen om barnomsorgen nu. Vi kommer söka från och med augusti. Sen får vi se hur de fungerar med maten. Jag vägrar att lämna honom utifall han inte äter bra. Det måste fungera.

Idag är de hur som tumult i mamman.
I morgon ska vi till neonantal med Isac pga av hans dåliga viktuppgång. Egentligen skulle vi aldrig blivit ifrånkopplade. Även den biten har tyngt mig ett tag.

Ebbe & Isac tack för all glädje ni skänker. Utan er hade livet varit grått!

Att se dig amma

ditt barn, gör ont i mig!

Undrar om den känslan kommer släppa de närmaste åren. Den där urtrista saknaden av något så simpelt!

Fruhippa

I fredags tog jag ett bad med stora prinsen. Väl uppe därifrån va jag helt slut, så jag stupade i säng direkt. Så snacka om utvilad när jag gick upp 7-8 för att pumpa. Precis färdig så...

Knackar det på dörren!
Jag hinner tänka, jäkla skit, nu väcker ni Krille och Ebbe..
öppnar dörren...

Och möts av Krilles bästa vän Andreas, sen stormar även ett gäng till in. Jo men visst, en Svensexa i efterhand. Jaha tänker jag och grabbarna dundrar in i sovrummet. Jag börjar plocka lite, såg ju ut som hela havet stormar eftersom jag stupade i säng utan att plocka dagen innan. När jag plockar i vardagsrummet... (Jag hinner såklart också fundera på vad jag och pojkarna ska pyssla med hela dagen)

Bankar det på altandörren..
Och där står tjejerna.. Får en lista med saker att packa ihop. En cider i näven och börjar mata lilleman...

Mormor & morfar kommer och tar pojkarna och vi beger oss i väg.. Vi kör mot Blekinge, grabbarna svänger ner emot byn.. Strax utanför Karlshamn kör grabbarnas minibuss förbi oss. Stoppet är i alla fall Karlskrona..

Såhär snygga var vi!

Boda Borg är platsen, där delas vi upp i lag och kör ett par timmar. Sjukt roligt och uppskattat. Redan här är min man ganska onykter så jag konstaterar att jag får vara den återhållsamma av oss eftersom vi kommer hem till barnen sen. Dessutom vill jag inte va stupfull då lilleman får min bröstmjölk. Dagens mjölk åkte dock i backen!

Trött brud på BodaBorg

I mitt lag va de iaf Skoogh, Sabina & Andreas och vi klarade flest rum. :D

Vid 13.15 åkte vi tillbaka emot Skåne.
Svänger av i Karlshamn, McD nästa. Insåg ju ganska fort att jag skulle få göra något lite halvpinsamt, bara att bita ihop får 350kr och maten kostar 390kr. Börja tigga då. Fick 40kr av en familj direkt, men såg fel så trodde bara de var 20kr så jag fortsatte tigga. Så 60kr skramlade jag ihop. 20an jag fick över lämnade jag till tiggaren utanför Netto. Fick också trolla lite med McD-clownen.

Sen körde vi vidare till Ynde utanför Sölvesborg. Där hamnade vi på ett litet spa, badade tunna och jag fick massage. Sen gjorde vi oss i ordning för att åka till Maxi i Bromölla. Där fick jag ytterligare ett uppdrag..

Jag under uppdraget på maxi

Jag skulle fylla våran tavla med löv. Sen åkte vi till korsan där grabbarna väntade och där åt vi och drack och hade de hur bra som helst.

Tack älskade ni för en helt otrolig dag.
Ni är bäst!

Fullt ös

Medvetslös.
Idag har dagen bara gått i ett. Isac väckte mig 05 för "natt"målet. Sen skulle ju jag pumpa så någon mer sömn blev det inte.. Ebbe vaknade av pappas klocka vid 06. Sen gjorde vi oss färdiga för att gå till dagis vid 07.40. Efter dagislämningen stack jag och Isac till gymmet. Köttade där och sen vidare till Nettan och pojkarna för mammafika. Sen dagishämtning och hundmotion med Sandra och hennes barn.

Nu sitter jag fast i pumpen igen. Maten är förberedd så jag och Ebbe ska strax bygga duplo medans Isac hänger i sin gunga.

Denna vecka borde beskedet komma... går på nålar!

Min fina lilla mini prins

Inget blev som mamma trodde.
Men det blev så perfekt.

Jag förstår nu vilken fantastisk liten person du är. En riktig solstråle, så unik. Inte alls som storebror. Du ger oss sådan glädje och värme även om du aldrig får samma uppmärksamhet som storebror fick.

Du underbara enkla lilla vän som för det mesta är nöjd med tillvaron, tänk att du är vår. Våran lilla mini prins.

Och vilken lärdom du givit oss på denna korta tid och vilken resa vi ska få ihop.

Det finns en kille på runt 86cm som längtar så efter att du ska växa upp så ni kan åka bobbycar ihop. Han vill så gärna bära och busa ibland gör de nog lite ont med du lyser som solen när du ser honom.

Tänk vilka bråk ni ska ha. Men framförallt allt skoj ni ska hitta på och alla gråa hår mamma ska få.

Fortfarande skräp med matningen

Mest down här just nu
Vi är sjuka, Ebbe har haft ögoninflammation, jag har haft det, hela familjen har rethosta, näsorna rinner. Ja det är höst och vi har barn på dagis helt enkelt.

Sjukdomarna hämmar Isacs matning, så klart.

På fredag ska vi väga honom och visar han låg viktuppgång, ska vi bli kopplade till dietisten, då blir de extra stark ersättning, fast jag kan ju inte byta ut bröstmjölken helt så till en början kanske 200ml ersättning och resterande bröstmjölk. Det är planen i alla fall. Tack gud för facebook och gomspalts-grupperna där, stödet är otroligt. Och alla knasiga frågor man har är välkomna.

Huvudet dunkar och sista pumpningen inför natten är gjort, pappa C får ta sista matningen av lilleman när han kommer hem efter eftermiddagspasset på jobbet. Jag tror jag kryper i säng.

Bilderna från vårat bröllop/dop kom idag...(bjuder på någon enstaka såklart)

Nils Isac Månsson

Veckan som gått

Förra veckan hade det varit ögoninflammation på dagis. Så veckan började med extremt svullna ögon på Ebbe. På tisdagen efter middagsvilan började dem även vara, så ingen förskola alls på hela veckan.

I tisdags på förmiddagen va jag och killarna hos en annan mamma ur Ebbes mammagrupp, hon har en son som är 1månad äldre än Ebbe och en dotter som är 1månad äldre än Isac. Så där va vi och rastade av oss, eftersom pappa C låg hemma och sov efter sin första jobbenatt. I måndags gick han alltså tillbaka till arbete efter 3månader hemma med mig och barna.

I Torsdags vart jag och Isac i Lund som jag nämnt tidigare. Och i går var jag och pojkarna på Ebbes förskola och testade lekplatsen där.  Fikade lite. Och hade en heldag. Pappa C arbetar ju förmiddagshelg. Och det känns lite gran att ha barna själv ska jag erkänna iallafall 12h passen.

Ska iallafall bli skönt när ögoninflammation lagt sig helt så vi kan träffa folk igen. Det har slutat vara nu så förhoppningsvis kan vi gå på öppna gruppen på måndag (öppna förskolan)

Isac testar storebrors sittdel, börjar bli nyfiken minsann  

På Halloween var Ebbe en Zombietiger, utan smink och allt. Perfekt med ögoninflammation