Idag brast jag fullständigt. Har aldrig känt mig så orkeslös någonsin. Pojkarna var fantastiska. Så dagen flöt ändå. Nu måste jag se över vad som är viktigt och behålla det. Det som tar energi och tynger mig måste genast bort.
Jag vet att jag en dag kommer se tillbaka på denna tiden som något kort. Att jag nästan kommer kunna glömma bort denna start. Men just här och nu är den så hopplöst närgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar