Känslostorm

Ännu en sömnlös natt, dom är många.
Idag har jag mått uselt, från det att jag vaknade tills jag la mig och inte kunde sova. Det är så mycket tankar. Så mycket känslor. Och jag känner mig redo att släppa taget.

Vi har några bekanta som vi känt oss hyfsat närma ändå. Men som jag på sistone mått så dåligt över att de ibland tar övrig helt. Kanske fastnar jag där för att slippa vara närvarande här. Men jag känner att jag verkligen måste bryta. Jag måste.

I nöden visas vännen. Det är nog på si  höjd 3-4st som faktiskt tagit sig tid och frågat hur jag mår. Hur vi mår i detta.

Och jag vet Isac blir helt frisk men de hjälper inte mig idag!

Runt omkring

Fortsätter alla att vara precis som vanligt. Allt pågår där, utanför. Ibland försöker man ta sig dit. Men kommer sällan över.

Vi har märkt att många som man trodde skulle finnas där, egentligen knappt frågar hur det är? Ganska banalt kan man tänka när vi har sett dem som relativt nära.

Jag har fått svårt att hantera relationer, jag har svårt att se andra i ögonen. Jag tycker att allt är jobbigt.

Isac är glädje delat med sorg.
Isac är perfekt och totalt underbar.
Isac är killen som kräker och i nästa andetag ler.
Isac är otrolig.

Men Isac plusar inte. För det är ju med honom allt negativt kommer.

Det är jobbigt att leva tvådelat. Att vara apatisk. Att inte kunna sova. Att inte orka.

Jag vill bara snabbspola ett år framåt.
Jag vill leva igen!