Jag är överlag väldigt trött.
Trött trött trött
På människor som hör av sig enbart när de själva finner behov, som ständigt kräver beredskap mellan sällan är redo själv. På att folk alltid förväntar sig med inte ger. När man inser att det bara är intressant då det saknas andra intresserade.
Jag inser att jag ofta bytt umgänge under mitt liv på gott och ont. Jag har haft otroligt kul men jag saknar någon riktigt närstående. Jag tappade mycket när jag fick barn, mina barndomsvänner. Det känns ibland. Mest inte.
Jag har försökt knyta åter med några tonårsvänner mer orkar inte söka och tjata. Jag kräver gensvar annars tappar jag intresset. Samtidigt vill jag klippa alla trådar och stänga in mig för jag orkar inte med det halvtrista socialaspelet mellan tjejer. Jag avskyr det. Tänk om folk bara kunde vara rättfram med sina åsikter.
Tack för denna vädring.
Att få Isac har givit mig perspektiv. Det viktiga är min familj. Vi och våra barn. De som vill dela den glädjen vet var vi bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar