I bland kommer det över mig. Det ramlar på utan avisering. De där känslorna! VARFÖR! Denna veckan är så sjukt tung och jobbig. Jag går och väntar. På besked... vi borde egentligen fått de nu tycker jag. Måste antagligen ringa i morgon. För jag tappar fokus.!
Jag är så jävla rädd. Livrädd! Tänk att min lilla, min lilla lilla sparv ska sövas. Han ska genomgå en stor operation. Visst jag vet att de med största sannolikhet kommer gå bra. Men jag är fortfarande ganska rädd. Ganska? Livrädd.
När när när. Är de nu snart om 2mån eller ska jag oroa mig i 8 mån till.
Har i alla fall varit kontakt med kommunen om barnomsorgen nu. Vi kommer söka från och med augusti. Sen får vi se hur de fungerar med maten. Jag vägrar att lämna honom utifall han inte äter bra. Det måste fungera.
Idag är de hur som tumult i mamman.
I morgon ska vi till neonantal med Isac pga av hans dåliga viktuppgång. Egentligen skulle vi aldrig blivit ifrånkopplade. Även den biten har tyngt mig ett tag.
Ebbe & Isac tack för all glädje ni skänker. Utan er hade livet varit grått!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar