Förlossningen

Jag va ganska orolig inför denna förlossningen eftersom jag tappade greppet sist med stora sonen då han låg i rak högställning (tittade bakåt emot min rygg istället för åt sidan). Den extra smärta, min ryggskada och panik gjorde att jag blev akutsnittad.

Men jag ville uppleva en vanlig förlossning.

Så med ett väldigt bestämt förlossningar
Var också det avsikten. Då jag öppnade mig väldigt fort med stora och inte hann få smärtlindring, åkte jag in för lilla minsta med Isac. Jag var helt enkelt livrädd att inte få ryggmärgbedövning som skulle hjälpa ryggen hantera förlossningen.

Redan i v34 va vi inne och hade regelbundna värkar, men först v42 kom han. Tänk att jag fick gå över när Ebb va tidig. Och gissa om det blev en låg väntan i 2 månader gick vi på nålar.

8dagar över tiden
Åkte vi in... 4 cm öppen och värkar bestämdes det att de skulle lägga ryggmärgsbedövningen. Sagt och gjorde. Jag och mannen passade på att sova. Vaknar upp och är fullt vidgad. Värkstimulerande och först när liten är halvvägs ut börjar de göra ont igen. Då bad jag om ett snitt och fick ett skratt tillbaka att nu är bebis snart här så det är bara att härda ut. Med hjälp av sugklocka kom han till världen.

Upptäckten
Direkt hördes ett himla gosslande på gossen. Personalen förste få honom att hosta ur fosterslemmet han låg till bröstet. Gosslande fortsatte. Man klickade efter neonantal och han skulle följa med för att få slemmet bortsuget. En kort stund senare kommer personalen tillbaka utan Isac och berättar att de upptäckt en gomspalt. Frågar om de skall sätta en sond direkt. Jag kryper ihop inombords och börjar sörja amningen.

Smärtan
All smärta och sorg hamnat hos mig i avsaknaden av amningen och ibland gör det fortfarande ont. Jag lät mig acceptera att stora slutade tvärt när han va 11mån, exakt 11 månader sedan nu. För jag skulle ju snart få amma nästa.. så blev inte fallet. Nu äter iofs Isac bara bröstmjölk ändå. Men jag pumpar fram det till honom.

Kuratorer och stöd
Jag va öppen med saknaden av amningen och fick tidigt stöd och uppbackning kring min förlust och avsaknad. Tack!

Jag brukar ofta föreställa mig hade det varit enklare att veta om missbildningen innan Isac kom. Både ja & nej tror jag. Mentalt skönt men nu fick vi se honom samtidigt som vi fick reda på det svåra och för mig kändes det enklare.

Tänkte skriva senare om veckan på neonantal och första mötet med LKGteamet i Malmö.

Nu har jag pumpat klart.
Mer sömn att hämta in 😊