I går fyllde han 3månader. 3månader sedan det dära wake-up-call:et. Så många känslor, hårda, onda, elaka, hatiska, varma, kärleksfulla och stormiga. Ja det pågick en sån enorm känslostorm inombords.
Smiter ur sängen för att hämta in storebror som sover uselt och har haft hosta och ont i magen flera nätter i rad. Nu ligger han tryggt mellan mig och pappan.
Den 13 juli kom han till oss, vi var utvalda. Vi var de två föräldrarna som skulle få lyckan att få vara Isacs föräldrar. Amazing! Så kändes det däremot inte då. Varför kunde inte vårt barn få vara friskt, han är frisk som en nötkärna om man bortser från förkylningen som storebror asat hem från dagis. Isac har förvisso en missbildningen den vanligaste barn föds med i Sverige. Han har LKG. En mild sådan, PRS för att vara korrekt. Eller isolerad gomspalt. Det syns när han skrattar eller skriker. Han har också sin underutvecklad haka men den kommer fram. Det har hänt mycket bara på denna korta tid.
Här kommer ni kunna följa resan som gomspaltsmamma och allt vad det innebär. Men också möta det vardagliga med att vara mamma till två pojkar.
Det här är vi..
Skribenten är alltså mamman, Emma 26 år (-88) jag är gift med pojkarnas pappa Christian 27 år (-87)
Huvudpersonen i bloggen är lilla Isac (juli -14) och hans storebror Ebbe (dec -12) är också en stor del, såklart.
Här hemma bor också staffordshire bullterriern Dixxon.
Vi är bosatta i nordöstra Skåne i lilla Bromölla.
Jag arbetar till vardags som truckförare på Volvo personvagnar i Olofström och pappa Christian arbetar 5 skift som processoperatör på en kalkfabrik.
Det var lite kort om oss och känns som en okej start.
Nu ska jag krypa tätt intill min stora prins och snusa honom i håret om några timmar väcker Isac mig och det är dags för matning och pumpning för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar