Jag har en del "avsnitt" som skrämmer mig.
Tillexempel om Isac tappar sonden på en natthelg då Christian arbetar.
Den där jäkla sonden!
Den åker in och ut i tid och otid.
I natt iaf hanterade jag ett skräckscenario, stressen inom mig vill inte riktigt lämna mitt bröst. Jag vaknar av att sondmaskinen piper, tänker men här finns mat och försöker starta om den. Den fortsätter larma och då känner jag i sängen hos Isac den är blöt. Rejält blöt, byta alla sängkläder blöt. Jo men sonden har åkt ut. Samlar mig och inser att jag måste sätta en ny sond själv mitt i natten och försöka att inte väcka syskon och pappa.
Att sätta sond själv på en snart 8månader bebis som mest viftar och drar i sonden.
Ingen enkel match alls. Försök ett åkte sonden upp i munnen men nummer två lyckades. Övertjepen blev brutalt dålig men kunde i alla fall lugna honom mellan.
Skulle detta hända när Christian arbetar slår jag vad om att Ebbe han vaknar. Han avskyr när vi sätter sond på lillebror. Han tycker väl de är läskigt eftersom lillebror blir så arg. Är jag hemma själv slutar de ofta med att jag hyperventilerar och försöker få sonden på plats samtidigt som bägge barnen har panik. Den ena på skötbädden den andra i mitt byxben.
Måtte vi få knappoperationen snart.
Jag är så himla nära kanten nu, i onsdags när jag körde till psykologen fick jag synbortfall i bilen. Aldrig någonsin upplevt något så skrämmande i hela mitt liv. Jag trodde att vi skulle krocka. En misstänkt migränattack och synbortfall pga av stress.
Men vi kämpar på. Håll tummarna för oss att vi får åka till Lund redan kommande vecka. De är det enda jag verkligen innerligt önskar.
Ja och sen kanske att Isac skulle äta åtminstone 2ml med flaska igen. Men man får inte ha så stora förhoppningar.
Nu måste jag försöka få några timmars sömn, Christian arbetar fm-helg och träffar barnen först på måndag. Vilket innebär ganska tuff helg för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar