I bland är det så där extra tungt att sortera alla känslor.
Just nu kryper det på mig överallt.
Jag måste stänga av men det bubblar över. I morgon ska jag vara tärna på ett stort bröllop, helst vill jag krypa upp i ett hörn med pyjamas och gråta en skvätt. Känner inte för det alls. Orkar inte med andra människor, stället om och blir en zombie, socialt kaos.
Pappa C är nere i Malmö med Isac hos talpedagogen idag. Dom ska samtala 1h nu inför operationen. Fan de brinner inombords jag är så nervös inför operationen. Eller ja kanske inte operationen i sig utan allt som komma skall. Vi har ju bestämt att allt ska gå enkelt och smidigt. Men med Isac väntar ofta bakslag på bakslag. Så har vår verklighet sett ut den senaste tiden.
Jag är inte ett dugg nervös för själva bröllopet. Utan snarare det faktum att jag ska behöva sitta i en sal med 89 människor och kallprata. Jag har ofantligt svårt för större fester och kallprat biten. Jag är på riktigt jävla livrädd.
Jag är nog mer en hemma-mysa-vin-tjej numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar