Fortsätter alla att vara precis som vanligt. Allt pågår där, utanför. Ibland försöker man ta sig dit. Men kommer sällan över.
Vi har märkt att många som man trodde skulle finnas där, egentligen knappt frågar hur det är? Ganska banalt kan man tänka när vi har sett dem som relativt nära.
Jag har fått svårt att hantera relationer, jag har svårt att se andra i ögonen. Jag tycker att allt är jobbigt.
Isac är glädje delat med sorg.
Isac är perfekt och totalt underbar.
Isac är killen som kräker och i nästa andetag ler.
Isac är otrolig.
Men Isac plusar inte. För det är ju med honom allt negativt kommer.
Det är jobbigt att leva tvådelat. Att vara apatisk. Att inte kunna sova. Att inte orka.
Jag vill bara snabbspola ett år framåt.
Jag vill leva igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar